Ibland så känner jag
att jag skulle kunna ge vadsomhest
hursom-närsom-vadsomjävlahelst
för att kunna gå ner dit igen

Nerför trappan
en skarp vänstersväng
och ystra ekande sjumilakliv genom korridoren
som pumpade oss in mot
själva hjärtat
bankandes, bultandes
Ett ångloks brunstiga pistonger

Kejsaren av Portugalliens kaskett
på en krok brevid gepardskinnet
i den innersta kammaren
den inre kretsen
alla
vi
utvalda
svettandes vargblod
raglandes runt på det hala golv
där kokainkrokodilerna höll hov
på det skånska slottet
Klonk & skrammel
dunder & brak
pistolskott & primalskrik

Men det har fyllts igen
och övervuxits
mull
tistlar
ormbunkar
Så låt tiden ta sin cigarett
och fimpa i avloppbrunnen utanför

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Följande text skrevs under April-Maj 2020 när jag bodde i Krakow och färdigställdes för ganska exakt två år sedan. Jag gjorde några halvdana försök att få den publicera den någonstans i svensk media men sedan blev den liggande. Tycker såhär i efterha...

Det är alltid 1996 i Bagarmossen   Tänk när de dödas majoritet når upp till 600 miljarder och det har gått 400 000 år. Eller 300 miljarder år! Eller 89342534706249221588922541310 miljoners miljarder år! När upphör tiden? När började den? Vem fan ...

Det finns en skiva jag inte äger. Eller ja, det finns såklart en helsikes massa. Men här talar vi om en som jag verkligen borde ha. Som jag alltså saknar. En fantomskiva som liksom lyser med sin frånvaro där någonstans mellan Kär och galen och Det go...