Ibland så känner jag
att jag skulle kunna ge vadsomhest
hursom-närsom-vadsomjävlahelst
för att kunna gå ner dit igen

Nerför trappan
en skarp vänstersväng
och ystra ekande sjumilakliv genom korridoren
som pumpade oss in mot
själva hjärtat
bankandes, bultandes
Ett ångloks brunstiga pistonger

Kejsaren av Portugalliens kaskett
på en krok brevid gepardskinnet
i den innersta kammaren
den inre kretsen
alla
vi
utvalda
svettandes vargblod
raglandes runt på det hala golv
där kokainkrokodilerna höll hov
på det skånska slottet
Klonk & skrammel
dunder & brak
pistolskott & primalskrik

Men det har fyllts igen
och övervuxits
mull
tistlar
ormbunkar
Så låt tiden ta sin cigarett
och fimpa i avloppbrunnen utanför